Klockan är 08.00 och jag sitter i bussen, påväg till tandläkaren. Hallands inland bjuder passande nog på vad Lars Winnerbäck hade kallat tandläkarväder, gråvita skyar och lätt duggregn. Min mobiltelefon blippar till. Jag kämpar med mina sönderslitna knappar för att svara på meddelandet och plötsligt kom jag att tänka på en sak jag glömt - tisdagstjatet! I samma stund som jag trycker på "send" får jag en idé. Jag lägger upp en plan, jo, det kan nog fungera. Jag gör en sms-intervju, för att rädda ännu en tisdag! Tema: musik. I samma andetag lovar jag mig själv att ha mer framförhållning nästa vecka.
"Jag är så trött på alla mail och koder, jag vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder" är textraden Hanna, mitt sms-intervju-offer, helst själv hade satt på pränt. Nu var det ju så att Lars Winnerbäck hann före Hanna, när han skrev sin "Hugger i sten". Temat Lars Winnerbäck är återkommande i den här intervjun. Med tanke på det, är det föga förvånande att det är just honom valet faller på om Hanna hade varit tvungen att lyssna på en och samma artist hela livet.
- Hans texter och musik innehåller alla slags känslor.
När ber Hanna välja mellan att lyssna på klassisk musik eller på death metal är svaret snabbt; klassiskt. Spelas death metal lägger hon benen på ryggen. Jag vet sedan tidigare att Hanna vurmar för svensk låtskrivarkonst, och att Håkan Hellström ligger henne varm om hjärtat. Därför ber jag henne göra ett svårare och mindre självklart val, nämligen mellan Håkans två album "Känn ingen sorg för mig Göteborg" eller "För sent för edelweiss". Det dröjer innan svaret kommer in i inboxen, och jag kan förstå varför. Hanna drar själv parallellen "som att välja mellan pest och kolera fast tvärt om". Matchen slutar oavgjord.
- Texterna på För sent för edelweiss bryter mitt hjärta itu tusen gånger och limmar ihop det nästan helt igen. Det är som en egen bekännelse som Håkan satt ord på. Känn ingen sorg för mig Göteborg kan få mig att hoppa av glädje som ingen annan skiva. Jag kan inte välja!
På vilket humör Hanna än är, så är det oftast musik i bakgrunden, av varierande sort såklart. Lp-spelaren (som för tillfället bor i hennes garderob) ligger henne varmt om hjärtat. Det är ett fint sätt att lyssna på musik.
- Nostalgi! säger Hanna, och jag förstår henne. Även om vår generation inte är uppvuxen med Lp-skivor på samma sätt som våra föräldrar, är det något särskilt med spraket och de stora svarta skivorna.
- Vi hade kunnat sommargästa olika svenska artister i deras hem, laga massa god mat och tälta.
Jag får direkt en bild av att Plura i jeans, rutig skjorta, gubbkeps och en cigg i mungipan, hejar på Hanna som ivrigt försöker få igång spritköket.
Fjorton (gratis) sms och några timmar senare lutar jag mig tillbaka i tågsätet, på väg hem till Göteborg från tandläkaren i Ullared. Det fungerade ju bra det här med sms-intervju! Hurra, tisdagstjatet är räddat! Jag hade gärna sett filmen om Hannas liv, och jag funderar på vilka låtar som hade ingått i soundtracket. Det är en karamell att suga på. Och du Hanna, hade jag varit Plura hade jag väldigt gärna följt med dig runt i sommarsverige. En vän med en bil, featuring Plura och Hanna. Det kanske hade gjort en bra roadmovie?
bilder:
1. hanna. privat.
2. plura jonsson. (länk)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar