Jag har tänkt på en sak, nämligen det där med tid. Eller, ja, kanske snarare tidsuppfattning. Det kan vara jag som börjar bli gammal, men har inte uppfattningen om tid förändrats?
Igår fick jag till exempel svar på ett mail jag skickat. Mailet jag skickade var till en 18-årig kille, apropå ett reportage jag håller på att skriva. Jag skickade iväg mailet 11:39 och svaret kom 20:12, med en avslutande rad i form av orden ”Förlåt för sent svar!”. Samma tid skickade jag iväg ett mail till en man i 50-årsåldern, apropå samma reportage. Fortfarande inget svar.
Att jag fick svar från en 18-åring samma dag med en förlåt-för-sent-svar-kommentar och att 50-åringen ännu inte svarat bekräftar lite vad jag misstänker. (Det låter löjligt att som 23-åring använda uttrycket ”dagens unga”, det är jag medveten om, men jag tänker göra det ändå!). Dagens unga har en helt annan tidsuppfattning än vad till exempel medelålders har.
Allting ska gå så fort nuförtiden. Visst är det fantastiskt med alla snabba kommunikationssätt som finns, men när man anses som konstig för att man väntar en dag med att svara på ett sms, har det inte gått lite väl långt då? Jag vill ge ett tips till dagens youngsters. Skicka ett brev på posten till någon ni tycker om, gärna handskrivet. Be personen i fråga svara genom att posta ett brev tillbaka. Vila era utslitna sms-tummar och njut av långsam kommunikation. Om ni någon gång undrat varför ni har en adress utan ett @ i, så är det för att man ska kunna skicka vanlig post. Vanlig post. Inte e-post.
Och kids, ni kan kalla mig bohemisk om ni vill. Jag tar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar