En bok vars sidor man inte viker hörnen på.

Jag öppnade boken för första gången för elva år sedan. Då var jag tolv år gammal, ganska osäker och hade precis börjat i sjätte klass. Då, första gången, var den lite skrämmande. Jag hade fingrat på de första sidorna av en helt ny värld, som jag något år senare, i trettonårsåldern vågade dyka in i helt. De första kapitlen var lite trevande, men sedan kunde jag bara inte sluta läsa.

I vissa kapitel handlar den om skolan, skolarbeten, hästar, gitarren och vänner. I andra kapitel handlar det om resor till en annan del av världen, grymma konserter och ljumna sommarkvällar. Alla kapitel har sin charm, sin egen historia att berätta och ett budskap att förmedla. Det känns som om jag och boken upplevt livet tillsammans.

Den här boken har lärt mig massor utav saker. Den har lärt mig vad lojalitet är, vad vänskap är och vad humor är. Det här är en bok som alla borde läsa. Den lär ut hur man jobbar bra tillsammans, den är kreativ och nytänkande, den tvekar aldrig. Ingen sida i boken är en transportsträcka, varje sida för en framåt och ger en ny lärdom. Ingenting är för stort eller för litet för att rymmas i den.

Boken är en utav mina absoluta favoriter, jag kommer aldrig tröttna på den. Och fast att jag läst de första kapitlen flera gånger redan, så är jag beredd att läsa dem 100 gånger till. Minst. Varför? Jag vet att jag aldrig kommer bli uttråkad och att det finns någonting att lära. Jag ser fram emot de kapitel jag ännu inte läst.

Boken är lyxigt inbunden och har sidor som är förgyllda. Den heter Annie Frida Josefin Bengtsson, och är väldigt unik, det finns inte särskilt många exemplar. Får du tag i ett bör du hålla hårt i det. Och vik inga hundöron, använd bokmärke.