En bok vars sidor man inte viker hörnen på.

Jag öppnade boken för första gången för elva år sedan. Då var jag tolv år gammal, ganska osäker och hade precis börjat i sjätte klass. Då, första gången, var den lite skrämmande. Jag hade fingrat på de första sidorna av en helt ny värld, som jag något år senare, i trettonårsåldern vågade dyka in i helt. De första kapitlen var lite trevande, men sedan kunde jag bara inte sluta läsa.

I vissa kapitel handlar den om skolan, skolarbeten, hästar, gitarren och vänner. I andra kapitel handlar det om resor till en annan del av världen, grymma konserter och ljumna sommarkvällar. Alla kapitel har sin charm, sin egen historia att berätta och ett budskap att förmedla. Det känns som om jag och boken upplevt livet tillsammans.

Den här boken har lärt mig massor utav saker. Den har lärt mig vad lojalitet är, vad vänskap är och vad humor är. Det här är en bok som alla borde läsa. Den lär ut hur man jobbar bra tillsammans, den är kreativ och nytänkande, den tvekar aldrig. Ingen sida i boken är en transportsträcka, varje sida för en framåt och ger en ny lärdom. Ingenting är för stort eller för litet för att rymmas i den.

Boken är en utav mina absoluta favoriter, jag kommer aldrig tröttna på den. Och fast att jag läst de första kapitlen flera gånger redan, så är jag beredd att läsa dem 100 gånger till. Minst. Varför? Jag vet att jag aldrig kommer bli uttråkad och att det finns någonting att lära. Jag ser fram emot de kapitel jag ännu inte läst.

Boken är lyxigt inbunden och har sidor som är förgyllda. Den heter Annie Frida Josefin Bengtsson, och är väldigt unik, det finns inte särskilt många exemplar. Får du tag i ett bör du hålla hårt i det. Och vik inga hundöron, använd bokmärke.

sms-musik-mystik

Klockan är 08.00 och jag sitter i bussen, påväg till tandläkaren. Hallands inland bjuder passande nog på vad Lars Winnerbäck hade kallat tandläkarväder, gråvita skyar och lätt duggregn. Min mobiltelefon blippar till. Jag kämpar med mina sönderslitna knappar för att svara på meddelandet och plötsligt kom jag att tänka på en sak jag glömt - tisdagstjatet! I samma stund som jag trycker på "send" får jag en idé. Jag lägger upp en plan, jo, det kan nog fungera. Jag gör en sms-intervju, för att rädda ännu en tisdag! Tema: musik. I samma andetag lovar jag mig själv att ha mer framförhållning nästa vecka.

"Jag är så trött på alla mail och koder, jag vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder" är textraden Hanna, mitt sms-intervju-offer, helst själv hade satt på pränt. Nu var det ju så att Lars Winnerbäck hann före Hanna, när han skrev sin "Hugger i sten". Temat Lars Winnerbäck är återkommande i den här intervjun. Med tanke på det, är det föga förvånande att det är just honom valet faller på om Hanna hade varit tvungen att lyssna på en och samma artist hela livet.
- Hans texter och musik innehåller alla slags känslor.

När ber Hanna välja mellan att lyssna på klassisk musik eller på death metal är svaret snabbt; klassiskt. Spelas death metal lägger hon benen på ryggen. Jag vet sedan tidigare att Hanna vurmar för svensk låtskrivarkonst, och att Håkan Hellström ligger henne varm om hjärtat. Därför ber jag henne göra ett svårare och mindre självklart val, nämligen mellan Håkans två album "Känn ingen sorg för mig Göteborg" eller "För sent för edelweiss". Det dröjer innan svaret kommer in i inboxen, och jag kan förstå varför. Hanna drar själv parallellen "som att välja mellan pest och kolera fast tvärt om". Matchen slutar oavgjord.
- Texterna på För sent för edelweiss bryter mitt hjärta itu tusen gånger och limmar ihop det nästan helt igen. Det är som en egen bekännelse som Håkan satt ord på. Känn ingen sorg för mig Göteborg kan få mig att hoppa av glädje som ingen annan skiva. Jag kan inte välja!

På vilket humör Hanna än är, så är det oftast musik i bakgrunden, av varierande sort såklart. Lp-spelaren (som för tillfället bor i hennes garderob) ligger henne varmt om hjärtat. Det är ett fint sätt att lyssna på musik.
- Nostalgi! säger Hanna, och jag förstår henne. Även om vår generation inte är uppvuxen med Lp-skivor på samma sätt som våra föräldrar, är det något särskilt med spraket  och de stora svarta skivorna.

När jag knappat iväg ett sms med frågan "Vilken känd artist skulle du vilja åka på roadtrip med, och vart" kommer svaret fort. Blipp! Plura Jonsson! 
- Vi hade kunnat sommargästa olika svenska artister i deras hem, laga massa god mat och tälta.
Jag får direkt en bild av att Plura i jeans, rutig skjorta, gubbkeps och en cigg i mungipan, hejar på Hanna som ivrigt försöker få igång spritköket.

Fjorton (gratis) sms och några timmar senare lutar jag mig tillbaka i tågsätet, på väg hem till Göteborg från tandläkaren i Ullared. Det fungerade ju bra det här med sms-intervju! Hurra, tisdagstjatet är räddat! Jag hade gärna sett filmen om Hannas liv, och jag funderar på vilka låtar som hade ingått i soundtracket. Det är en karamell att suga på. Och du Hanna, hade jag varit Plura hade jag väldigt gärna följt med dig runt i sommarsverige. En vän med en bil, featuring Plura och Hanna. Det kanske hade gjort en bra roadmovie?

bilder:
1. hanna.  privat.
2. plura jonsson. (länk)

tisdagstjat

jag hade tänkt att börja med tisdagstjat nästa vecka, bara för att jag har fullt upp med skolarbete denna veckan - men hey - har man en deadline så har man. tack hanna för din kommentar som sparkade mig i baken. så hur får man ihop ett snabbt tisdagstjat? jo, man intervjuar sig själv, vilket jag tänker göra här. eftersom det är premiär och jag bestämmer, så tänkte jag att såhär blir första och sen kan det bara bli bättre.
själv älskar jag att lyssna på återvinningsintervjun i P3 populär, därför tänkte jag härma deras upplägg idag. here we go...

(det fetstilta är vem som fått frågan tidigare och i vilken tidning.)

lou reed, i metro.

finns det någonting du inte gjort ännu som du verkligen vill göra?

det finns tusen saker som jag verkligen vill göra, jag vet inte riktigt var jag ska börja. jag borde skriva ner en lista, och den listan skulle i alla fall innehålla att skriva en bok och resa mer.

claes malmberg, i expressen.

är kiss- och bajshumor roligt?

jag vill svara nej med ett utropstecken efteråt, men jag måste tyvärr erkänna att kiss- och bajsskämt kan vara roliga. fast det är väldigt sällan. nja får jag nog säga.

kristian luuk, i king.

vad tycker du om stilen på kläderna i melodifestivalen?

för det första är det ju som en helt egen stil, vi kan kalla den melodifestivalstilen. för det andra är det ju scenkläder, så det är lite svårt att bedöma, men det är ingen stil jag själv skulle vilja anamma om man säger så.

harald treutiger, i aftonbladet.

hur är du som danskavaljer?

klumpig! jag är den där tjejen som trampar killen på tårna när det kommer till pardans, jag är liksom inte så följsam. om jag kommer i ett sammanhang där pardans står på schemat, till exempel ett bröllop, så dansar jag om någon bjuder upp men jag håller mig helst undan.

gunde svan, i aftonbladet.

om du vore en bil, vilken skulle du vara då?

jag skulle vara en svart audi kombi. rejäl, praktisk och bra utan att verka skrytsam. 

tom jones, i aftonbladet.

om det fanns en tidsmaskin, och du kunde åka till vilken plats och tid som helst i historien i en halvtimma, vart skulle du åka och varför?

jag skulle åka till 1700-talet och besöka en rik familj på den engelska landsbygden, bara för att få ha en sån där fin klänning ni vet och rida i damsadel på ett brunt engelskt fullblod.  

tina turner, i tidningen arbetet.

kommer du någonsin att pensionera dig?

ja, verkligen! jag hoppas att jag blir en livsnjutarpensionär som kan resa mycket, behålla hälsan och vara nöjd med min tillvaro. jag kommer läsa massvis med böcker och ordna kakkalas för mina väninnor. 

!

anledningen till att jag startade den här bloggen var ju att jag skulle få öva på att skriva, med tanke på skrivkursen jag läser på universitetet.
hittills har jag mest använt den som folk använder bloggar mest. dokumenterad vardag till allas beskådan, lite tankar, lite texter, lite bilder, lite musik.

nu har jag tänkt att få lite mer rutin i skrivandet, och faktiskt öva mig på att skriva. detta tänker jag göra på tisdagar och torsdagar. på tisdag, på torsdag, på tisdag, på torsdag, ni känner igen det.

så:
på torsdagar kör jag torsdagstankar. korta krönikor/kåserier med skilda teman.
på tisdagar blir det tisdagstjat. intervjuer, från början med personer jag känner, så småningom kanske med personer jag haffar på stan.

vad tror ni om det?
kan ju bli kul för både er och mig!
jag har ambitionen att greja stoff varje tisdag och torsdag, men det kan hända att det blir varannan.