måndag, mars 7

somliga dagar.



det är något visst med solen.
den värmer inte bara kinden, utan hela vägen in. in i kroppen, ungefär på samma ställe som man ibland kan känna oro, ända dit värmer solen. det är som när någon kramar en. eller när man vet att allting kommer ordna sig. så känns det när solen lyser. idag är det mulet ute och lite svalt längst där inne. svalt, men inte kallt. i år är min längtan efter våren annorlunda. andra år har jag velat ha vår, verkligen velat. men i år behöver jag våren. att längta efter något man vill ha är väldigt annorlunda än att vänta på något man verkligen behöver.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar