många som publicerar exempelvis recensioner på olika bokforum, eller för den delen sådana som ha en blogg (som jag), uttrycker ofta att de skriver för sin egen skull. jag har också skrivit ett inlägg om det, att jag skriver här för min egen skull. fast gör man det? hade man skrivit för sin egen och endast sin egen skull hade man ju bara kunnat köpa en dagbok eller öppna ett nytt word-dokument och plitat ner det man ville skriva för sig själv, och inte visat upp det för någon annan.

det är någonting som händer när man trycker på publicera-knappen. för mig är det nog lite samma funktion som att skriva en insändare till tidningen. det är göttigt att se sitt namn i tryck, att den kommit med, blivit publicerad. sedan spelar det ingen roll om någon läser den, men just det att någon kan läsa den, det är grejen. så på något sätt handlar det om bekräftelse. bekräftelse att man skriver om någonting som någon kanske vill läsa. 

jag hävdar inte att alla som bloggar/publicerar texter på internet gör det endast för att tillfredsställa sitt bekräftelsebehov, men de flesta kan nog erkänna att det ligger någonting i det. att man inte bara skriver för sig själv. tänk statusraden på facebook eller twitter liksom. då blir det ganska uppenbart att man gör det för att andra ska läsa det. eller för att fastställa sin identitet hos andra (och sig själv), som för att säga "sådan här är jag, det här gillar jag, det här lyssnar jag på, det här äter jag och det här dricker jag".

det här blev ett flummigt inlägg. jag ber om ursäkt för mina inte så väl formulerade tankar, eller, när jag tänker efter, jag ber inte alls om ursäkt. ni behöver ju inte läsa. jag skriver ju bara för min egen skull...