ett kåseri.

Du skall inga andra sängar hava, vid sidan av din egen säng. Eller?

Gnisslande tältsäng, platt liggunderlag, hängmatta, koj i segelbåt, bänk på tågstation, säte i liggbuss, lyxig dubbelsäng, våningssäng, soffa, (andningspaus) luftmadrass, flygplansstol, parkbänk, sanddyna, puh, jag sätter punkt där. Jag har prövat allt i sängväg det senaste halvåret. Näst intill allt i alla fall.

När jag var sex år fick jag min första sänghimmel med matchande sängkläder. Det var nog där någonstans det började, min noggrannhet vad det gäller min säng.

När jag var gammal nog att byta lakan själv gjorde jag det med glädje, kanske lite väl ofta för min mammas smak, ibland tre gånger i veckan. Jag ville att det alltid skulle vara slätt och lukta nytvättat.

Jag tycker fortfarande att bland det bästa som finns (åtminstone den bästa vardagslyxen) att bädda med nya krispiga lakan som doftar friskt. Som är sådär svala när man kryper ner mellan dom på kvällen. Helst vita lakan som man knyter med rosetter längst ner, alternativt knäpper med fina knappar för att inte innertäcket ska glida ur.

Så, från alltid rent bäddad säng med prydliga lakan till att sova i hängmatta i en bambu bungalow med myggnät som sänghimmel kan steget tyckas stort. Kanske är det ett ännu större steg att helt enkelt lägga sig rakt upp och ned på sin backpack vid en busshållplats i en liten vietnamesisk by och sova. Inte på något sätt bekvämt och än mindre rent, slätt och prydligt.

Eller som den gången jag och min bästa kompis delade koj i en segelbåt. Svettigt, lätt klaustrofobiskt och knappt en blund sömn. Nästa natt gick vi och lade oss uppe på däck, under en stjärnklar himmel, guppandes på Korall havet. Snacka om kontraster!

Under vår sex månader långa resa sov vi på många underliga, konstiga och obekväma platser. Men, och det här är viktigt, det betalar sig när man får en sån där stjärnklar kväll uppe på däck. Den där kvällen vägde upp för den solkiga madrassen på en nattbåt i Thailand, kvällen vi inte fick tag i något boende och sov i omgångar på tågstationen på det plattaste liggunderlaget i världen mot hårt stengolv.

Mitt senaste halvår har varit en enda röra av sängplatser, och jag har älskat varenda minut.

Fast vill ni veta en hemlis? Vid slutet av dagen är jag trots allt den där tjejen som bäddar sin säng med sträckta, väldoftande och prydliga lakan med små rosetter på. Idag har jag bäddat min säng, i min lägenhet, i min nya stad Göteborg.

Nu börjar en helt ny resa. Fast med säng i singularis.

Efter att ha prövat de flesta alternativ, kan jag nu med högtidlig röst avlägga ett löfte till min nuvarande Sultan från IKEA. Jag, Annie Sofie Larsson, lovar att vara dig trogen och var natt återkomma till dig, i nöd och lust, tills det att väckarklockan på morgonen skiljer oss åt, amen.

Observera att jag har kryddat storyn lite! Ett kåseri får gärna vara personligt och självupplevt, men det är inte ett måste.

Lämna gärna en kommentar, så blir jag glad!