under en vecka har jag haft det där trasslade garnnystanet inom mig. man vet att det finns två ändar och att det går att reda ut, men, för det finns alltid ett men - det kräver tid. tid att börja nysta, krångla sig igenom öglor, knyta upp knutar.
jag tror att nystanet börjar bli ordentligt igen, vissa saker har fallit på plats igen. till exempel har vi haft två inneboende hos oss den senaste veckan, min granne hemifrån (lisa) och hennes utbytesstudent från tyskland (lisa). lisa och lisa har varit lugna, gulliga och tagit hänsyn - men ändå, jag har inte varit ensam när jag kanske behövt. det är sådana saker som gör mig stressad. jag behöver egentid varje dag, tid när jag bara kan vara tyst eller skrika högt om jag vill det, utan att någon bryr sig.
idag är jag ensam, och även om jag har massor att göra känns det att stressen börjar avta. tomas kommer snart hem från jobbet och i eftermiddag ska jag träffa sanna. innan dess måste jag hinna plugga, planera och pyssla.
vi hörs en annan dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar