blandningen.

i skolan den senaste veckan har vi haft föreläsningar som handlat om populärlitteratur och vad som egentligen skiljer den från kanoniserad litteratur, eller "finlitteratur". vad som egentligen är skillnaden är väl ganska svårt att exakt säga - men populärlitteratur har mer fokus på handling och mindre fokus på estetik så som miljö- och personbeskrivningar .
för min del hade jag nog inte uppskattat läsning överhuvudtaget, om det inte funnits populärlitteratur. då och då behöver jag öppna en bok där jag får allt gratis, redan efter första kapitlet vet man ungefär hur det kommer att sluta. vägen till sista sidan är ett (förhoppningsvis) underhållande och trevligt tidsfördriv. i finlitteratur, låt säga någon utav de mest givna klassikerna som Don Quijote, eller varför inte Thérèse Raquin måste hela tiden läsa uppmärksamt. se detaljer, uppfatta referenser och nyanser.
det är mixen som blir bäst, som med så mycket annat. att bland högt och lågt.
därför får sofi fahrmans två böcker stå bredvid strindbergs giftas, de grekiska tragedierna, brott och straff och så divina comedia av dante i min bokhylla. varannan vin, varannan vatten. man behöver båda, mina vänner!